Måndag 7 november 2022 kl 18:30.
Tagið nista min ið
Welkumner!
Page 3 of 21
får rätten till sitt modersmål. Nu!
Nu måste politikerna visa att de menar allvar!
I hundratals år har det pratats älvdalska i Älvdalen. Skriftliga bevis finns från 1600-talet och framåt. Vissa forskare menar att man redan på 500-talet började skilja ur sig från forngermanskan och det som i dag är egna separata språk i Europa.
Storsamhället har under många, många år genom skola, myndigheter, landsbygdspolitik och mycket annat medverkat till att mängder av älvdalingar gett upp sitt unika och vackra språk och sin kultur.
Många äldre har vittnat om hur lärarna i skolorna genom aga försökte få barnen att prata svenska. När sedan de slagna barnens generation blev föräldrar ville de inte ge detta unika kulturarv vidare till sina barn.
Politiker på alla plan har inte brytt sig om älvdalskan.
Men, det har hela tiden också funnits en önskan och en stolthet hos älvdalingarna. En förtryckt stolthet.
När Ulum Dalska bildades fick älvdalingarna en möjlighet att ta tillbaka den stoltheten.
I snart 40 år har Ulum Dalska och älvdalingarna och några enstaka forskare kämpat för det vackra och värdefulla språket i Älvdalen. Man har haft mängder av aktiviteter, ny litteratur har kommit fram, världslitteratur och 100-talet barnböcker har översatts, fler forskare har engagerat sig, vägskyltar har satts upp, spel, appar, ett världskänt dataspel som spritts över hela världen har översatts, en kurs med 3 000 elever från hela världen hålls sedan två år och fortsätter att öka. Butiker och företag har tagit in älvdalskan i sin marknadsföring.
Flera myndigheter har erkänt älvdalska som ett språk. Arvsfonden, Europarådet och mängder av forskare är på vår sida och föreningen UlumDalska har fått två legendariska älvdalsforskares hela livsverk, ett arv som kan sysselsätta forskare under många decennier framöver. Forskare som kommer till Älvdalen, bor här och arbetar här och som sprider kunskapen om Älvdalen och vårt vackra språk över hela vår värld.
Allt det arbete som älvdalingarna och Ulum Dalska har lagt ned under snart 40 år har gett ett otroligt starkt avtryck.
I dag vill de flesta älvdalingar ha sitt språk kvar. Pedagoger går högskoleutbildning i älvdalska och mycket fint frivilligt arbete utförs på skolor och förskolor.
Älvdalens kommun har fattat beslut att stödja älvdalskan och de har gjort mycket, inte tu tal om det.
Men nu är det dags för politikerna att visa att de beslut man fattat inte bara var tomma ord.
Kommunen beslutade 2016 att skolchefen i Älvdalen skulle se till att minst en förskoleavdelning där älvdalska var det dominerande språket startades.
Och man beslutade att barnen skulle få rätt och möjlighet att lära sig älvdalska i grundskolans alla stadier. Inga avvikande meningar förekom.
Men tjänstemännen verkställde inte besluten. Det finns fortfarande ingen älvdalsk förskoleavdelning.
Nu är det snart val. Och nu är det dags att se till att besluten från 2016 genomförs.
Det är dags att ge barnen i Älvdalen rätten till sitt modersmål. Men för att de ska kunna få den rätten som FN:s barnkonvention förespråkar måste kommunen nu ta älvdalskan på riktigt allvar.
Nu måste barnen få sin rätt!
Älvdalingarnas dröm om att få vara stolta över sitt språk måste uppfyllas.
Älvdalingarnas dröm om att föra det kulturella och språkliga arvet vidare till kommande generationer måste bli verklig.
Barnen måste få sin rätt till den unika och rika älvdalskan.
Kommunens politiker måste se till att allas vår dröm och önskan blir verklighet. Och det måste ske nu!
Snälla, se till att de beslut som fattade 2016 genomförs!
Ge Älvdalen det älskade, vackra, avancerade och värdefulla språket åter! Ge Älvdalen dess blod tillbaka. Älvdalsblodet!
Älvdalingarnas långa kamp för språket är värd detta.
Nu!
Styrelsen för Ulum Dalska
Genom Peter Folkesson
28-30 juni klockan 9-12
Nybörjarkurs i älvdalska för barn 7-9 år i Östängs bystuga. Anmälan till Bia Tegnér på tfn 073-0326608 eller e-post bia.tegner@hotmail.com
Barn 10-12 år samma tid i f d Turistbyrån i Stationshuset. Anmälan till Emil Andersson på tfn 073-0492588 eller e-post emil.andersson@alvdalen.se
Kursen genomförs av Ulum Dalska som sommarlovsaktivitet Älvdalens kommun.
Plötsligt händer det, sägs det. Efter många års förhoppningar går det nu att skriva med de älvdalska bokstäverna på mobiltelefonerna.
Mannen som hjälpt projektet Wilum og Bellum med detta heter Craig Cornelius och bor i Kalifornien i USA. Internationellt och modernt och IT-teknik på samma gång. Och det urgamla älvdalska språket som blir mer och mer intressant och ”häftigt” bland de yngre.
Björn Rehnström, som är en eldsjäl i arbetet med älvdalska, både i projektet Wilum og Bellum och i föreningen Ulum Dalska, berättar:
– Historien om tangentbordet för älvdalska började redan för cirka 10-15 år sedan då Smirais Daniel Eriksson frågade mig om jag inte kunde ordna så att det gick att skriva på älvdalska även på mobiltelefonerna, som ju de yngre använder nästan uteslutande. Jag svarade att jag skulle försöka.
Björn försökte under många år genom att ta kontakt med många olika människor, men fick inget napp och tiden gick, som den ju gör ibland.
– Inte förrän för några månader sedan då jag pratade med Harris Mowbray, en amerikansk studerande, kom en ljusning, säger Björn med ett leende.
Harris hjälper till att göra blindskrift för älvdalska, ett arbete som ska vara klart i sommar. Arbetet ingår i ett projekt som drivs av Myndigheten för tillgängliga medier i Sverige och kan komma att ge fler minoritets- och regionalspråk denna möjlighet i förlängningen.
– Jag kastade ur mig frågan till Harris Mowbray, berättar Björn Rehnström.
– Harris funderade och resultatet kom efter bara någon timme då jag fick kontakt med Craig Cornelius, en bekant till Harris, som jobbar för Google.
Emil Andersson, Ulla Schütt, Ing-Marie Bergman och Björn Rehnström från projektet Wilum og Bellum stämde digital träff med Craig för en diskussion. Craig, som vurmar för små och hotade språk, tog genast på sig uppdraget att fixa ett älvdalskt tangentbord för mobiltelefoner.
Craig satte igång direkt och bad också om att få älvdalsk text som han kunde lägga in som förutsägbar text i programmet.
– Jag och Ulla Schütt från projektet Wilum og Bellum gick igenom texter med över 5 300 ord och skickade till honom och han förde in dem i programmet, berättar Björn vidare.
– När man nu skriver en bokstav med det älvdalska tangentbordet föreslår programmet vilka ord som man troligen avser att skriva och lägger in dem om man vill. Precis som för vilket annat språk som helst. Programmet lär sig sedan nya ord som man använder och föreslår dem.
Craig Cornelius jobbar alltså för Google med programmering och har därmed tillgång till programvara som gjorde detta projekt möjligt.
– Men detta gör jag på min fritid, för jag tycker att det är så viktigt att hjälpa ett litet och hotat språk som älvdalskan är, säger Craig Cornelius.
– Att få ha kvar sitt språk är så otroligt viktigt.
– Helt fantastiskt, vilken hjälp när man ska skriva sms eller Messengermeddelande eller annat, säger Smirais Daniel Eriksson som fick vänta i många år att se detta sin önskan förverkligad.
– Att ett sådant här tangentbord finns är nog en förutsättning för att de yngre ska skriva på älvdalska, säger han.
Och eftersom mobiltelefonerna är som en ”förlängd kroppsdel ” på de yngre nu för tiden,så har älvdalskan nu tagit ännu ett steg in i barnens och ungdomarnas värld. Därmed ökar chanserna för det vackra, avancerade och högt utvecklade språket att överleva.
Tangentbordet fungerar både för I-phone och Androidtelefoner och kan också installeras på datorer. För datorer har dock ett älvdalskt tangentbord, konstruerat av språkforskaren Felix Ahlner, funnits i många år.
Instruktioner för nedladdning av det älvdalska tangentbordet finns på denna länk: https://teamulum.info/ElfdalianKeyManInstructions.odt eller på ulumdalska.se under fliken Älvdalskan.
Kontaktpersoner:
Ulum Dalska: Björn Rehnström, sekreterare, tel. 070- 688 68 44,
e-post: bjorn.rehnstrom@telia.com
Projekt Wilum og Bellum: Projektledare Ing-Marie Bergman, tel. 070- 670 54 17,
e-post: ing.marie.bergman@alvdalen.se
Älvdalens kommun: Peter Egardt, ledamot i styrgruppen för projektet Wilum og Bellum och tillika kommunpolitiker (S), tel. 070-232 25 95, epost: peter.egardt@alvdalen.se
Fakta om föreningen Ulum Dalska och projektet Wilum og Bellum
Ulum Dalska
Föreningen Ulum Dalska bildades 1984 och har sedan starten arbetat på många olika sätt för att öka statusen för det hotade språket älvdalska. Tack vare denna kamp har älvdalskan fått ett uppsving och en återupprättelse bland både yngre och äldre. Kommunen har tagit beslut att stödja älvdalskans kamp, den internationella organisationen SIL har gett älvdalskan en ISO-kod, Europarådet har erkänt älvdalskan, liksom de svenska myndigheterna Arvsfonden och Myndigheten för tillgängliga media. Allt fler forskare och politiker ser i dag älvdalskan som ett språk som borde erkännas enligt Europarådets konvention om Regional- och minoritetsspråk som Sverige anslutit sig till.
Men den svenska regeringen kallar fortfarande älvdalskan för en dialekt, trots att man inte får tala älvdalska i riksdagen, medan däremot skånska och värmländska och andra svenska dialekter får talas där.
Ulum Dalska har genom sitt arbete, ordnat flera vetenskapliga konferenser om älvdalska, instiftat ett stipendium till skolelever som kan prata älvdalska, översatt dataspelet Minecraft, gett ut åtskilliga nya och gamla böcker, bland annat Kerstin Ekmans Hunden och Lille Prinsen på älvdalska, en 520-sidig grammatik, flera ordböcker, sällskapsspel, appar och mycket, mycket annat.
Projekt Wilum og Bellum (betyder Vi vill och vi kan):
I maj 2018 beviljade Arvsfonden ett treårigt projekt för älvdalskans bevarande. Projektet, som har namnet Wilum og Bellum (= Vi vill och vi kan), startade den 1 oktober 2018. Projektägare är Älvdalens kommun och samarbetspartner i projektet är den ideella föreningen Ulum Dalska. Den primära målgruppen är barn och unga och projektets mål är att:
· Älvdalskan ska bevaras, revitaliseras och utvecklas och vara ett levande språk även i framtiden
· Älvdalskan ska synliggöras
· Alla barn och ungdomar i Älvdalen (Älvdalens f.d. socken) ska ha rätt att tillägna sig sitt språk och sin kulturella identitet
· Förskolan och grundskolan ska ge barn och ungdomar möjligheter till fortsatt användning och inlärning av älvdalska
· År 2030 ska minst 30% av alla elever som går ut årskurs nio i Älvdalen tala älvdalska
Ett intensivt arbete sker i projektet med stor delaktighet från målgruppen. Några av de aktiviteter som ingår i projektet är älvdalska på schemat för högstadiets elever, fäbodkollo och ungdomsläger på älvdalska, skrivartävling, älvdalska temaveckor på låg- och mellanstadiet, skapande av böcker på älvdalska med illustrationer gjorda av barn och ungdomar, Minecraft på älvdalska och en app med spel och aktiviteter på älvdalska för förskolan och skolan.
Projektet har fått ett års förlängning på grund av att vissa av aktiviteterna inte kunnat genomföras under pandemin och avslutas i september i år.
Dags att söka språkstipendum 2022 i älvdalska. Se information och ansökningsformulär på här på hemsidan under Föreningen/Stipendiet.
Olldum ą̊ knupå ijuop nesta number åv Dalskum-tinindje. Oller så wil bidrågå min noð irå welkumner. Eð beller wårå įe stutt kumia eld ien langgan artikel um noð du will birett um. Ellst ą̊ dalska ferståss män ellest går eð fel bra min swenska og. Stjikk dett bidrag að dalskum@ulumdalska.se
Vi håller på med nästa nummer av tidningen Dalskum. Alla som vill bidra med nåt är välkomna. Det kan vara en kort historia eller en lång artikel om nåt intressant som du vill berätta om. Helst ska det vara skrivet på älvdalska men annars går det bra med svenska också. Skicka ditt bidrag till dalskum@ulumdalska.se
Ą̊ Skansem i Ruot. Musikskaulan underolld.
Tagið nista min ið.
Welkumner!
Årsmöte 3 april kl 15.00 på Rots skans. Musikskolan underhåller.
Ta med fika.
Välkomna!
Äntligen – en språkapp på älvdalska!
Från App Store och Google Play butik kan du nu ladda hem den älvdalska appen Wilum og Bellum. Appen är producerad av, för och med barn och unga.
Under ett och ett halvt års tid har arbetet med appen pågått. Det är det arvsfondsfinansierade projektet Wilum og Bellum som tillsammans med en projektledare på IT-enheten och två ”datanördar” med intresse för älvdalskan har jobbat fram appen. Pandemin har försenat arbetet, men nu är det äntligen dags för lansering.
Appen är i första hand tänkt som en lek- och lärapp för förskolebarn, men kan självklart användas av alla som vill lära sig älvdalska. I appen finns Memory, matchning ord mot bild och uppläsning av ord på älvdalska. Spelen kan även nås på webben via en länk.
Arvsfondens krav på delaktighet av barn och unga är med råge uppfyllt i det här ”projektet i projektet”: mellanstadiebarn har ritat bilderna och läst in ljuden, förskolebarn har testkört appen och högstadieungdomar har varit med och programmerat den.
”Det här känns så fantastiskt roligt, säger Emil Eriksson som är ungdomssamordnare i projektet. Vi har jobbat intensivt med appen och nu ska vi äntligen få lansera den.”
Jonas Eriksson och Joakim Andersson är ”datanördarna” som ligger bakom allt det tekniska med appen.
”Det här är något av det roligaste jag gjort, säger Jonas, som har jobbat med programmering sedan han slutade skolan. Det känns fint att kunna bidra till att älvdalskan får finnas kvar.”
”Ja, det är bra att kunna erbjuda möjligheter för barn och unga att lära sig språket med hjälp av modern teknik, säger Joakim som är den som gjort jobbet som osynliga strukturella arbetet för appen.
”Det här är historiskt, säger den lyriska projektledaren för Wilum og Bellum, Ing-Marie Bergman. Vi får känna oss som pionjärer som nu har skapat den första digitala appen på älvdalska.
Vid lanseringen i oktober 2021, medverkade även förskolebarn och pedagoger.
Kontakt: Ing-Marie Bergman, Projektledare
E-post: ing-marie.bergman@alvdalen.se Telefon: 0251-31305, 070-670 54 17
Gunnar Nyström har varit en viktig person i tisdagens forskningsseminarier vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala. Där började jag själv delta som ny doktorand 1997. Gunnar, som satt med de andra ”lärda”, närmast föredragshållaren, briljerade alltid med sina både djupa och breda kunskaper om mångt och mycket som hade med nordisk språkhistoria att göra. Sina kunskaper och åsikter, hur bestämda de än kunde vara, uttryckte Gunnar ofta lugnt och sansat och med en vänlig min.
2003, när jag ville lära mig mer om älvdalskan, fick jag rådet att ta kontakt med Gunnar. Vi började träffas mer eller mindre regelbundet över en lunch i en restaurang som serverade husmanskost. Detta var början till en lång vänskap och ett långt kollegialt samarbete. Efter några träffar med Gunnar och rustad med åtminstone en liten portion kunskap om älvdalskan åkte jag upp till Älvdalen och bodde i ett utehus hos Greta och Birger, bådadera infödda åsenbor med älvdalska som sitt första och absolut starkaste språk. Detta och framtida besök har tydliggjort för mig hur kraftigt älvdalskan skiljer sig från övriga nordiska språk och hur svårförståelig den är även för folk från grannsocknarna. Samtidigt blev jag varse hur stark älvdalingarnas vilja att bevara älvdalskan var och hur viktigt det var för dem att språket skulle föras över till kommande generationer.
Gunnar föddes i Västerås 1939 och flyttade så småningom till Uppsala för att studera nordiska språk. På 1960-talet bodde han i hos familjen Westling i Kalser (sv. Karlsarvet) i två år. Där fick han vässa öronen och ta fram anteckningsblocket för att göra sina uppteckningar. Gunnar försökte umgås med äldre personer, eftersom dessa hade en stark älvdalska och dessutom talade de den klassiska älvdalskan, d.v.s. den som hade ändrat sig marginellt under århundradena fram till dess och som innehöll älvdalskans egenartiga ordförråd, uttal och grammatisk komplexitet.
Gunnar brukade berätta om sina intressanta diskussioner de brukade ha på kvällarna i huset i Kalser innan de somnade och skulle stiga upp tidigt till arbetet dagen efter. En del diskussioner han hade i Älvdalen kretsade kring älvdalskan och han var imponerad över en del personers kunskaper, tankar och iakttagelser om älvdalska till trots för att dessa personer aldrig har lärt sig så mycket som ett ord älvdalska i skolan eller följt några studier i grammatik på universitetet.
Gunnar brukade uppteckna varsamt och noggrant många av de berättelser och dialoger han fick höra från personer. Så småningom behärskade Gunnar älvdalskan med sitt unika ordförråd, komplexa uttal och grammatik som var typiska för den så kallade klassiska älvdalskan och lät själv som en älvdaling född på 1880-talet. Senare kunde Gunnar genom sitt arbete som chef för ordboken över Sveriges dialekter, diverse forskning, föreläsningar, kurser och böcker föra en del av dessa kunskaper vidare – ett viktigt kulturarv som har gått från ena generation till nästa i flera århundaden. Gunnar har alltid varit beredd att dela med sig dessa kunskaper med mig som doktorand och senare vän och kollega, och även med andra forskare som vände sig till honom och bad om hjälp. Även sakkunskaper om olika kulturella och sociala förhållanden i Älvdalen intresserade Gunnar och han delade gärna med sig dem. Tack vare Gunnars insatser har en del kunskaper om älvdalskan kunnat bevaras till eftervärlden, t.ex. genom sin medverkan i Älvdalsk grammatik, tillsammans med Bengt Åkerberg.
2004 anordnade vi Fuost konferensn um övdalskų (’Första konferensen om älvdalska’), som följdes av två andra, men där ordet konferens byttes ut till den inhemska nybildningen råðstemmen (råðstemną i bestämd form, men inspiration från isländskans ráðstefna). Därefter fick vi i uppdrag av Ulum Dalska att tillsammans med Östen Dahl, Lars Steensland och Bengt Åkerberg bilda Råðdjärum, älvdalska språkrådet och ta fram en enhetlig standardortografi för älvdalskan. Målet var att hitta en stavningsnorm som skulle vara byneutral och som skulle vara enkel att skriva och läsa. Vi träffades regelbundet i sju månader och i februari 2005 la vi fram vårt förslag vid Ulum Dalska:s årsmöte. Råðdjärums ortografi är den vanligaste ortografin som används för att återge älvdalskan i skrift idag. Även där visade Gunnar sin spetskompetens och insyn i detaljer vad gäller olika skillnader och hårfina detaljer vad gäller variation mellan bymålen, älvdalskans struktur och historia, samtidigt som han kunde resonera för en eller annan stavningsvariant och dess implikationer för framtida inlärare och språkbrukare.
2005 höll vi en första universitetskurs i älvdalska i Älvdalen i Uppsala universitets regi. Till detta ändamål gav vi även ut kompendiet Introduktion till älvdalska, som numera finns digitalt på nätet och till vilken Gunnar spelade in en del av kompendiets texter, där han uttalar älvdalskan så autentiskt så ingen älvdaling skulle misstänka honom för att vara en utböling. Senare gav vi även ut häftet Ymsę um övdalskų som är en populärvetenskaplig introduktion till älvdalskan och dess struktur.
Gunnar och jag höll fler kurser, konferenser och studiedagar om älvdalska tillsammans och i samarbete med Ulum Dalska. Fram till sin plötsliga död i juli 2021 stödde Gunnar älvdalskan på olika sätt – om det var genom översättning av poesi eller låtar från svenska, språkstöd till projektet Wilum og Bellum. Gunnar har en hedersplats bland älvdalingar och de som är måna om älvdalskan och dess överlevnad. Många av oss som minns Gunnar hoppas att hans minne kommer att finnas kvar långt framöver och vara en källa till inspiration och till fördjupning i älvdalskan.
Yair Sapir
Universitetslektor i svenska vid Högskolan Kristianstad
Ordförande för Råðdjärum, älvdalska språkrådet
Och hjälp för minoritetsspråk
Återigen har det älvdalska språket hamnat bland de erkända språken.
Detta tack vare 22-årige Harris Mowbray i Washington och den statliga svenska Punktskriftsnämnden. Om ungefär ett år ska det finnas punktskrift och datorprogram så att älvdalska böcker och texter kan läsas också av blinda och synskadade varhelst i världen de är. Och erfarenheterna från detta projekt kan hjälpa de minoritetsspråk i Sverige som ännu inte har punktskrift, enligt punktskriftsnämnden.
Det är en ganska spännande historia.
Den börjar i Kalifornien där den nu 22-årige och språkintresserade Harris Mowbray för snart tio år sedan fick höra talas om älvdalska eftersom han var intresserad av nordiska språk.
Tiden gick och Harris började så småningom intressera sig för Braille-skrift, eller punktskrift som kanske de flesta säger. I dag studerar han internationella relationer och diplomati i USA:s huvudstad Washington. Men intresset av att hjälpa små och hotade språk med punktskrift har han kvar.
– Jag är speciellt intresserad av små och hotade språk och har jobbat med punktskrift för språk i hela världen, bland annat i Kaukasus, Afrika och Polynesien. Jag gjorde ett förslag för karelskan i Ryssland, men den ryska regeringen stoppade det, berättar han.
Här i Sverige gick det bättre. Den statliga Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) där Punktskriftnämnden ingår var mycket positiva då de fick Harris Mowbrays förslag.
Björn Westling, sekreterare i Punktskriftsnämnden, har satt i gång projektet med att göra punktskrift för det älvdalska alfabetet.
Nämndens sekreterare Björn Westling:
– Punktskriftsanvändare har rätt att tillägna sig litteratur och annat, även om det är på älvdalska, säger Björn som fortsätter:
– Jag har ingenting emot att ni tar detta som ett erkännande av älvdalskan som ett språk, rent språkligt så verkar det ju vara så.
– Vi sätter nu igång ett projekt inom nämnden och vi har givit Fredrik Larsson i uppdrag att jobba med detta.
Någon gång på vårkanten ska arbetet med att göra de nya punktskriftstecken som behövs, för att man ska kunna skriva och läsa älvdalska, vara färdigt.
Då har också dataprogrammen som behövs för att översätta datortext till punktskrift och tvärtom uppdaterats. För att detta ska gå måste älvdalskan, liksom andra språk i världen, ha en ISO-kod, som talar om för datorn vad det är för språk det handlar om. Och en ISO-kod, det fick älvdalskan av organisationen SIL för flera år sedan.
När arbetet med att göra ett punktskriftsalfabet för älvdalska är klart så kommer blinda och synsvaga att kunna få texter som finns i elektronisk form översatta till punktskrift om de har de hjälpmedel som behövs och som regionerna kan ordna fram.
Man ska kunna delta i till exempel den kurs ”Älvdalska bytes mot armhävningar” som sedan ett år går dagligen på facebook. Och man ska kunna skanna in litteratur och texter på älvdalska och läsa eller få den utskriven som punktskrift om man har rätt utrustning.
– Då får älvdalska samma förutsättningar som engelska, svenska och alla andra erkända språk, säger Fredrik Larsson.
Förespråkarna för älvdalskan ser detta projekt som ännu ett steg närmare ett formellt erkännande som språk, även av regeringen, som än så länge motarbetar älvdalskan.
I Älvdalen är många glada över denna nyhet som ökar älvdalskans status ännu mer.
Peter Egardt (S) och Kommunalrådet Kjell Tenn (C) är helt överens om att det är ”helt fantastiskt” att älvdalskan nu ska kunna skrivas och läsas även av blinda människor, var de än befinner sig i världen.
Peter Egardt:
– Allt sånt här ger det älvdalska språket en högre status och att ännu en statlig myndighet behandlar Älvdalskan som ett språk gör att vi kommer ännu ett steg närmare ett erkännande.
Synskadades Riksförbund Annicka Östling, ordförande för SRF Dalarna:
– Det är jätteviktigt. Jätteviktigt! Punktskrift är det som en del blinda har som skriftspråk.
Peter Folkesson, ordförande i föreningen Ulum Dalska (betyder ”Vi ska prata älvdalska”) är självklart också mycket glad för detta projekt.
– Ja, det är väldigt roligt. Extra roligt då många älvdalingar lider av den så kallade Älvdalssjukan, som är en ärftlig sjukdom som förstör den Gula fläcken i ögonen och orsakar blindhet i värsta fall, säger Peter Folkesson.
TEXT: BJÖRN REHNSTRÖM
Ytterligare information och ev. intervjuer:
Kommundirektör Stefan Linde: Tel 0251- 312 01
Peter Folkesson, ordförande i föreningen Ulum Dalska: Tel 070- 392 07 77
Björn Westling, sekreterare Punktskriftsnämnden: Tel +46 40 653 27 56 / +46 76 540 27 86
Fredrik Larsson projektansvarig för att ta fram älvdalskt punktskrift: Tel 070- 175 04 78