Bengt Åkerberg
1996, tror jag det var, då var jag till Gerda Werf i ett ärende. Där vid bordet satt en person, som jag inte tidigare träffat. Det var Bengt Åkerberg, född och uppvuxen i Loka. Jag var sedan tre år ordförande för föreningen Ulum Dalska (UD). Gerda berättade att han var språklärare vid Bromma Gymnasium och att han studerat nordiska språk i Uppsala.
Vi började diskutera älvdalskan och jag frågade honom om han kunde hjälpa oss med grammatiken och även hålla kurser i språket. Han avvisade helt mina önskemål, men några månader senare, kontaktade han mig. Vi blev goda vänner och en bra personkemi mellan oss. Redan i UD-tidningen, som kom ut i maj 1997 publicerade han tabeller, ett mönster för de flesta substantiv på älvdalska (en moderniserad form av Levanders tabeller) samt enkla skrivregler, avsedda för att gynna både uttal och förståelse.
Vi började samarbeta och mailkontakten kom att vara intensiv i över 20 år.
Den 24 sept 1997 kom vi överens om att starta den första kursen i älvdalska och i juni 1998 en intensivkurs där 25 intresserade deltog. Båda kurserna var på Rots Skans.
I UD nov.1998 publicerade han en grammatiktävling i regelbunden älvdalska,ett viktigt uttryck som han alltid använde. Samma år undervisade han även doktorander i älvdalska på Stockholms Universitet.
Hösten 1999 arbetade han och en arbetsgrupp, som han kallade ”facitar” (d.v.s. älvdalingar med stor kunskap i språket) med översättning av Kerstin Ekmans bok ”Hunden” (Rattşin). Samtidigt skrev han om grammatik i UD-tidningarna och höll kurser. Kurserna var inte bara i Älvdalen utan även i Falun och samt under många år i hemmet i Stockholm .
Bengt och jag var även med på språkseminarier och annat i Stockholm samt andra platser, där Bengt berättade om älvdalskan och jag om UD.
31 augusti 2008 fick jag ett mail att han ville få skicka kopior på den grammatik han arbetar med, eftersom han ansåg att jag var den ursprunglige beställaren.
Grammatiken, som bara var ett par blad i början, blev större och tjockare under åren. Den blev till sist boken Älvdalsk Grammatik (under medverkan av Gunnar Nyström), en utgåva på över 600 sidor, som utkom våren 2012. Ett storverk över ett urgammalt och älskat älvdalsmål.
Året efter detta, fick jag i min hand från ägaren av de anteckningsböcker som hittades i uthuset vid Nya Porfyrverket i Västäng,. I dessa böcker har porfyrsliparen Frost Anders Andersson bl.a skildrat andra halvåret 1946. Den delen, som liksom det mesta var skrivet på älvdalska, gjorde jag utskrifter av och mailade sedan dessa till en entusiastisk Bengt. Han betraktade dessa som stor oskattbar språkskatt. Under följande fyra åren fram till 2017, lade han ned hela sin själ och språkliga kunskap i detta material, som med datorhjälp och annat från Mats Vesterling, blev bok på över 350 sidor.
Jag och många med mig kommer att djupt sakna Bengt, denne spontana, humoristiska och språkvetenskapliga gigant, men även en glädje över ett långt kunskapsfullt samarbete.
Jag betraktar honom och Gunnar Nyström, som de främsta efter Lars Levander, för vårt älvdalska tungomål.
Vila i frid Bengt!
Mats Elfquist
