Bygden

Litet om bygden där man talar älvdalska

Älvdalens kommun ligger i norra Dalarna. Kommunen omfattar socknarna Idre, Särna och Älvdalen. När man står på ett berg i Älvdalen och blickar ut över landskapet ser man berg och barrskog så långt ögat når. Nere i dalen slingrar sig Österdalälven. Här och var i barrskogen ligger större och mindre öppningar med lövträd. I den grönskan döljer sig byar och fäbodvallar.

Att Älvdalsbygden varit befolkad tidigt vet man tack vare stenåldersfynd, fångstgropar, och rester av långhus. I Älvdalen finns Sveriges äldsta timmerbyggnad från slutet av 1200-talet. Några saker som under de senaste 200 åren gjort Älvdalen känt i vårt land och utanför landets gränser är porfyr, liar, dragspel och älvdalskan.

Under 1800-talet var det stor tillverkning av små och stora saker i porfyr. De två största är Rosendalsvasen som finns vid Rosendalsslott i Stockholm och Karl XIV Johans sarkofag i Riddarholmskyrkan. Under den tid Älvdalens Porfyrverk var i kunglig ägo tillverkades urnor och andra praktpjäser som blev gåvor till olika kungahus i Europa.

En annan industri som blev känd under 1800-talet var lietillverkningen på Långö liebruk. Liarna var av hög kvalitet och de var med på industriutställningar i Argentina, USA, Ryssland, Italien, England och Danmark, för utom i många svenska städer.

En tredje industri som gjorde sig känd vida omkring på 1900-talet är Hagströms dragspelsfabrik. Hagströms hade fabriker i Sverige, England och USA. Man startade kurser och många lärde sig att spela dragspel. Nu på 2000-talet har älvdalskan blivit av stort intresse i Älvdalen och vid många universitet.

Fram till mitten av 1900-talet livnärde sig de flesta familjerna av jordbruk och skogsbruk. I byarna fanns skolor, affärer, post, kaféer, cykelreparatörer och smeder, ja det mesta som man behövde i det dagliga livet. På försommaren begav sig kvinnor och barn till fäbodarna med kreaturen. Barnen deltog efter förmåga i det dagliga arbetet. Det hände att man stannade kvar i fäbodarna ända till Allhelgonahelgen. Alla, barn som vuxna talade älvdalska.

Järnvägen

Den 1 november år 1900 avgick det första tidtabellslagda tåget från Älvdalen. Sista persontåget gick 1954 och sista rälsbussen 1961. Vid lunchtid den 31 oktober år 1995 sågs det sista tåget avgå med last av den räls som tagits upp från spårområdet vid stationen. Järnvägsepoken i Älvdalen kom alltså att omfatta 95 år. Foto nedan finns i Skansvakten nr 69.

Om skolor i Älvdalen

De första 40-50 åren på 1900-talet fanns det småskolor och folkskolor i ett 25-tal byar i Älvdalen. Nu 2018 finns det två byar som har skolor, Rot och Kyrbyn.
På 1940-50-talet fanns det möjlighet att studera vidare efter klass 7. Det fanns verkstadsutbildning, hushållsskola, handelsskola och maskinskrivning.
1949 var den nybyggda Centralskolan i Rot klar för att ta emot elever. Det fick till följd att folkskolan på Näset hade lediga lokaler. Där startade Älvdalens Högre Folkskola, ÄHF, som efter några år blev fyraårig realskola. Tack vare att Älvdalen fick realskola var det många familjer som hade råd att låta sina barn fortsätta att studera. De två första årskullarna tog sin examen i Rots Centralskola. Från 1955 gick realskolans elever ut i den nya skolan i Kyrkbyn. 1965 startade den nioåriga grundskolan. Det året togs inga nya elever in i realskolan. Alla elever började i årskurs 7. Den sista realskoleklassen gick ut 1968 samtidigt som första grundskoleklassen gick ut nian.

Älvdalens utbildningscentrum

Älvdalens utbildningscentrum är en fristående gymnasieskola som erbjuder utbildning för elever från hela Sverige. Elever har möjlighet till högskolebehörighet på samtliga program.
Utbildningar
Jakt och fiske, Skog, Transport och teknik, Äventyr, Turism och ledarskap.
Kurser
Heta Arbeten, Hjärt och lungräddning, Jaktläger, Motorsågskurser, Natur och kulturmiljövård, Simulatorer.
Gymnasieutbildningar
Äventyrsguide, Jakt och viltvårdare, Sportfiske, Anläggningsmaskinförare, Skogs- och miljötransporter, Skogsmaskinförare, Internationell svetsare, Programinriktat individuellt val, Yrkesintroduktion.
Skolans historia
Skolan grundades 1964 och var då landstingsägd skogsbruksskola. Det blev gymnasieskola 1971. 2011 bildades Älvdalens Utbildningscentrum AB. Förutom skolans alla funktioner innefattas även internat- och fritidsverksamhet.

Älvdalens historia 1950-2017

Under senare delen av 1950-talet byggdes kraftverksdammen i Trängslet. Tillgången på arbete var god. Det innebar stor inflyttning utifrån och många nya egnahem byggdes både i Kyrkbyn och i byarna runtomkring. Tyvärr innebar det att älvdalskan blev ”omodern” och att det inte var ”fint” att prata älvdalska. Under slutet av 50-talet och under 60-talet blev TV vanlig i de flesta hem vilket också påverkade älvdalskan negativt.
Efter dragspelets glansperiod från 40-talet till slutet av 60-talet fick AB Albin Hagström lägga om produktionen från dragspel till elgitarrer. Rocken kom på 50-talet och spreds över världen. Elgitarren var rockens instrument och konkurrerade ut dragspelet.
Efter de goda åren med kraftverksbyggen under 50-talet och anläggningen av Älvdalens skjutfält under 60-talet blev tillgången på arbeten försämrad. Samtidigt lades många mindre jordbruk ner. Flottningen försvann helt 1970 efter bygget av flera kraftverksdammar (Åsen, Väsa, Blyberg och Spjutmo) i Österdalälven. Skogsarbetet mekaniserades med skördare och skotare och behovet av skogsarbetare och hästkörare försvann. Många flyttade söderut pga arbetsbrist och studier. Många veckopendlade till och från Stockholm i det
s k Masrallyt varje fredag och söndag. Inom skolans värld startades högstadiet 1965 med obligatorisk skolgång klass 7-9. Det innebar en möjlighet att efter högstadiet fortsätta på gymnasiet som närmast fanns på S:T Mikaelsskolan i Mora.
I slutet av 70-talet och under 80-talet kom ”Gröna vågen” när många flyttade hem igen och en ny era av nybyggda egnahem inleddes. Nybyggnationen gynnades av generösa statliga subventioner av räntekostnaden. Efter en slumrande tid för älvdalskan under senare delen av 60-talet och fram till mitten av 80-talet började ett nyvaknat intresse spira. Ulum Dalska bildades 1984 och många eldsjälar arbetade för älvdalskan.
Efter elgitarrens, ljudanläggningarnas och dansbandens storhetstid på 70-talet blev konkurrensen från Japan med billiga gitarrer och ljudanläggningar för hård. Och disco-eran tog död på dansbanden. AB Albin Hagström tvingades lägga ner tillverkning 1983. Några företag knoppades av från Hagström och fortfarande (2018) finns Amtech AB kvar i Mora. Älvdalen låg inom stödområdet och många företag ville etablera sig här för att få statliga stöd. En del var lycksökare men några skapade nya välbehövliga jobb.
Älvdalskans nyväckta popularitet gjorde att på 1990-talet kom bygdespelet ”Kunundjin kumb” av Hjalmar Larsson och Rut Puck Olssons barnbok ”Mumunes Masse” på älvdalska. Intresset för älvdalskan växte även utanför Älvdalen bland språkforskare. Första språkkurserna i älvdalska hölls. Genom datorns intåg i samhället och hemmen nådde språket ut i världens alla hörn. Även 90-talet innebar avfolkning av Älvdalen. Samhällsservicen försämras genom att Posten, bankerna och statliga verksamheter som polis och arbetsförmedling drar in på öppettider.

På 2000-talet börjar pendlingen till Norge där det är högkonjunktur. Masrallyt går nu västerut. Där finns gott om arbeten bl a inom byggbranschen, på oljeplattformarna och inom sjukvården. Många ungdomar hittar sina första arbeten i grannlandet där lönerna är skyhöga jämfört med Sverige. För älvdalskans del går arbetet vidare. Översättning av böcker till älvdalska och utgivning av böcker på älvdalska gör språket mer lättillgängligt även att läsa. Skriftspråket utvecklas när vi får en älvdalsk ortografi 2005. Första och andra språkkonferensen hålls i Älvdalen 2004 resp 2008 och arrangerades av Ulum Dalska.  Den innehöll vetenskapliga och populära föredrag. Språket blir mer lättillgängligt för alla genom hemsidor, Facebook, Youtube, Twitter m m. Musikalen Oderwais skriven på älvdalska av Verf Lena Egardt visas första gången 2004. Första ordboken av Lars Steensland kommer ut. Trots allt som görs för älvdalskan är det färre och färre som talar älvdalska i hemmet.

På 2010-talet ökar intresset för språket utifrån men allt färre talar det. Uppskattningsvis endast 2500 personer kan tala språket. Konkurrensen från svenskan och även engelskan är hård genom att TV och Internet numera är gemene mans spelplan. Stora ordboken av Lars Steensland kommer 2010 och Älvdalsk grammatik av Bengt Åkerberg ges ut 2012. Språket får alltmer material i form av att barnböcker, evangelier, musik och spel på älvdalska ges ut. Tredje språkkonferensen hålls i Köpenhamn 2015 och arrangeras av Köpenhamns universitet. Den omfattade enbart vetenskapliga föredrag. Älvdalens kommun startar hösten 2016 första förskoleavdelning på Herrgården på Porfyrgården med älvdalsktalande barn och personal. Vi hoppas att kommande generationer tar till sig språket och lär sig använda det i tal och skrift. Samhällsservicen försämras ytterligare genom nedläggning av post, arbetsförmedling, en bank m m. Nya arbeten skapas när flyktingar kommer hit och 2015 öppnas en flyktingförläggning för 500 personer i Trängslet. En skola för barn upp till 13 år startas också där. Tyvärr stängs flyktingförläggningen redan efter ett år men ca 70 personer av dem som bott i Trängslet stannar kvar i Älvdalen. Det blir ett bra tillskott av barn till skolan.