får rätten till sitt modersmål. Nu!
Nu måste politikerna visa att de menar allvar!
I hundratals år har det pratats älvdalska i Älvdalen. Skriftliga bevis finns från 1600-talet och framåt. Vissa forskare menar att man redan på 500-talet började skilja ur sig från forngermanskan och det som i dag är egna separata språk i Europa.
Storsamhället har under många, många år genom skola, myndigheter, landsbygdspolitik och mycket annat medverkat till att mängder av älvdalingar gett upp sitt unika och vackra språk och sin kultur.
Många äldre har vittnat om hur lärarna i skolorna genom aga försökte få barnen att prata svenska. När sedan de slagna barnens generation blev föräldrar ville de inte ge detta unika kulturarv vidare till sina barn.
Politiker på alla plan har inte brytt sig om älvdalskan.
Men, det har hela tiden också funnits en önskan och en stolthet hos älvdalingarna. En förtryckt stolthet.
När Ulum Dalska bildades fick älvdalingarna en möjlighet att ta tillbaka den stoltheten.
I snart 40 år har Ulum Dalska och älvdalingarna och några enstaka forskare kämpat för det vackra och värdefulla språket i Älvdalen. Man har haft mängder av aktiviteter, ny litteratur har kommit fram, världslitteratur och 100-talet barnböcker har översatts, fler forskare har engagerat sig, vägskyltar har satts upp, spel, appar, ett världskänt dataspel som spritts över hela världen har översatts, en kurs med 3 000 elever från hela världen hålls sedan två år och fortsätter att öka. Butiker och företag har tagit in älvdalskan i sin marknadsföring.
Flera myndigheter har erkänt älvdalska som ett språk. Arvsfonden, Europarådet och mängder av forskare är på vår sida och föreningen UlumDalska har fått två legendariska älvdalsforskares hela livsverk, ett arv som kan sysselsätta forskare under många decennier framöver. Forskare som kommer till Älvdalen, bor här och arbetar här och som sprider kunskapen om Älvdalen och vårt vackra språk över hela vår värld.
Allt det arbete som älvdalingarna och Ulum Dalska har lagt ned under snart 40 år har gett ett otroligt starkt avtryck.
I dag vill de flesta älvdalingar ha sitt språk kvar. Pedagoger går högskoleutbildning i älvdalska och mycket fint frivilligt arbete utförs på skolor och förskolor.
Älvdalens kommun har fattat beslut att stödja älvdalskan och de har gjort mycket, inte tu tal om det.
Men nu är det dags för politikerna att visa att de beslut man fattat inte bara var tomma ord.
Kommunen beslutade 2016 att skolchefen i Älvdalen skulle se till att minst en förskoleavdelning där älvdalska var det dominerande språket startades.
Och man beslutade att barnen skulle få rätt och möjlighet att lära sig älvdalska i grundskolans alla stadier. Inga avvikande meningar förekom.
Men tjänstemännen verkställde inte besluten. Det finns fortfarande ingen älvdalsk förskoleavdelning.
Nu är det snart val. Och nu är det dags att se till att besluten från 2016 genomförs.
Det är dags att ge barnen i Älvdalen rätten till sitt modersmål. Men för att de ska kunna få den rätten som FN:s barnkonvention förespråkar måste kommunen nu ta älvdalskan på riktigt allvar.
Nu måste barnen få sin rätt!
Älvdalingarnas dröm om att få vara stolta över sitt språk måste uppfyllas.
Älvdalingarnas dröm om att föra det kulturella och språkliga arvet vidare till kommande generationer måste bli verklig.
Barnen måste få sin rätt till den unika och rika älvdalskan.
Kommunens politiker måste se till att allas vår dröm och önskan blir verklighet. Och det måste ske nu!
Snälla, se till att de beslut som fattade 2016 genomförs!
Ge Älvdalen det älskade, vackra, avancerade och värdefulla språket åter! Ge Älvdalen dess blod tillbaka. Älvdalsblodet!
Älvdalingarnas långa kamp för språket är värd detta.
Nu!
Styrelsen för Ulum Dalska
Genom Peter Folkesson
Lämna ett svar